onsdag 28 december 2011

Matens pris

En anonym tipsade tidigare här på bloggen om denna bok, så nu har jag börjat läsa den. Hittills (efter tre kapitel) har det kommit fram att Pangasiusuppfödning är av ondo, musselodling skulle vara bra men den resursen utnyttjas inte samt att sojaodling är av ondo. Jag hoppas det kommer att avslöjas att det finns någonting gott att säga om matproduktion också. Mycket intressant läsning ...

torsdag 22 december 2011

Hönsord

Vi har flera gånger märkt att det finns en massa ord och uttryck som kommer direkt från hönsgården. På bilden har vi ett uttryck, vars formulering jag inte riktigt kan komma ihåg. Andra ord är t.ex. tupplur (jo, jag har sett att tupparna kan sova en liten lur på dagen) och hönsmamma. Hönsmamman är jag inte riktigt säker på. Jag tycker nog snarast att det är kycklingarna som håller koll på mamman och inte tvärtom. Det ligger ju verkligen i kycklingarnas intresse att inte tappa bort sin mor.

Sedan finns det ju ruggig, men jag vet inte var det ordet använts först. Våra hönor har precis ruggat (bytt fjädrar inför vintern) och vissa har verkligen sett ruggiga ut. Det finns säkert mycket flera hönsord och -uttryck. Kommer ni på några?

Helgstämning

I dag har hela familjen pysslat och fixat för att höja stämningen inför helgen. Jag och barnen hämtade en gran och lite lingonris från vår egen pyttelilla skog. Vi har också bakat pepparkakor av olika slag, bl.a. denna ståtliga tupp. Vi har lyssnat på Declan Galbraiths version av Walking in the Air. Den är mäktig och Lovis sa att det var det finaste hon någonsin har hört.

Det är ganska fridfullt.

tisdag 20 december 2011

En gång ifjol skrattade jag

Det låg en julhälsning i postlådan i dag. Med den kom en liten bildserie som togs på ett bröllop ifjol. Jag minns inte vad vi skrattade åt men jag började skratta igen bara av att se de här bilderna. Tack för dem!

söndag 18 december 2011

Rökarom


Jag fortsätter på temat livsmedel. För ett par år sedan var det mycket tal om Mats-Eric Nilsson och hans bok Den hemlige kocken. Den berättar om tillsatsämnen i största allmänhet för att man skall vara medveten om att de finns och att det finns en massiv industriell verksamhet bakom dem. Boken förklarar också hur vissa tillsatsämnen förpestar våra livsmedel och är skadliga för hälsan. Nu råkade jag halka in på ett webbforum (http://www.hemligekocken.se/forum/viewtopic.php?id=138) där jag läste följande inlägg:

Hej.
Scans Bacon tror man ju ska vara rökt (står lättrökt på förp), jag började ana misstankar då texten rökarom dök upp på deras "vanliga" Bacon, och försvann på deras Jägarbacon!
Jag mejlade en fråga om rökaromen i dessa två produkter till Scan och fick till svar:

"Även till Scan Jägarbacon har använts rökarom. Ny design på förpackning är på gång. 
RÖKAROM: Den äkta röken kondenseras i ett miljösäkert system. Den kondenserade röken renas för att avlägsna de rökkomponenter som är mest skadliga för människors hälsa. I rökaromen har man tagit tillvara på de ämnen man vill ha, de som ger en god smak och påverkar färgen och hållbarheten. Hälsosammare för de anställda som får en bättre arbetsmiljö. Man duschar rökaromen på baconsidorna som sedan går genom ett värmeskåp"

Jag vill ha riktigt bacon! så nu köper jag inte Scan längre....


Jag har också hört motstånd till rökarom på andra håll. Nu förstår jag inte alls vad det är för fel på rökarom. På basen av svaret från producenten ser jag bara positiva sidor i rökaromen. Det känns som om det uppstått en negativ atmosfär kring alla tillsatser som gör att man som medveten konsument skall vara emot dem. Finns det någonting negativt med rökarom?

söndag 11 december 2011

Ägg nr. 400

I dag fick vi ett roligt pyttelitet ägg.

Våra höns flyttade in hos oss senaste vår. Sedan dess har jag fört bok över olika saker som har hänt i hönshuset, bl.a. vilken höna som har lagt ägg och när. Dagens pytte-ägg var samtidigt ägg nummer 400 och jag tror att det var Prillan som värpte det. Prillan är av rasen Engelsk Araucana och lägger gröna ägg. Hon brukar lägga medelstora ägg. Det har hänt en gång förut att vi fått ett pytte-ägg, men då var det en annan höna ... Det tycks vara något som händer ibland. På bilden håller jag i ett butiksägg för jämförelse.

fredag 9 december 2011

Aktiv godhet

Jag är intresserad av olika livsåskådningar. De hjälper människan att leva väl och att förstå sig på livet. Jag tycker inte att någon speciell religion eller livsåskådning är bättre eller mera korrekt än andra.

Så här inför jul kom jag att tänka på den gyllene regeln som finns i många olika religioner och läror som en grundläggande etisk princip.

Judendomen säger: Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa. Konfucianismen säger: Gör intet mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig. Hinduismen säger: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta. Jainismen säger: Vi bör avstå från att tillfoga andra sådana skador som vi inte önskar tillfoga oss själva. Buddhismen säger: Plåga inte andra med det som pinar dig själv. Men Kristendomen säger: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Kristendomen uppmanar alltså inte bara till att inte vara ond, utan till att aktivt vara god. Aktiv godhet. Det tycker jag är fint.

onsdag 7 december 2011

Första vinterdagen

I dag var både höns och människor ute och kände på den första riktiga vinterdagen.

tisdag 6 december 2011

att utnyttja våra dialekter

Vi har besökt Borgå, staden jag växte upp i, samt vår huvudstad. Närmare bestämt har vi besökt en hel massa släktingar och vänner och Malin har tagit emot ett pris (HURRA FÖR MALIN!). Det har varit mycket roligt att träffa alla och nu är det skönt att vara hemma igen i Österbotten, mitt nya hem.

Då jag hade bott några år i Österbotten märkte jag att några viktiga ord och uttryck saknades i lokalbefolkningens språk. Därför har folk jag umgåtts med varit tvungna att lära sig bl.a. "böbi" (som saknar motsvarighet), "så evigt" och förstås det välkända "bisi".  I synnerhet "så evigt" har en väldigt vacker klang och börjar snabbt användas även av Österbottningar i stället för den lokala motsvarigheten "rikti".

Själv har jag med glädje fått börja använda ord som "snibil", "limin" och det mycket användbara universaluttrycket i knepiga eller negativt laddade situationer: "he e sådee". Ja, jag har en penna med med detta uttryck ingraverat. Jag fick den av en vän. Måtte vi aldrig glömma att säga att he e sådee när det behövs.

lördag 3 december 2011

En hönas värde

I dag besökte jag en livsmedelsaffär. Där kunde man köpa en hel djupfryst höna för 3,90 €/kg, vilket var ungefär lika med 3,90 €/styck. Om jag hade haft behov av en höna på middagsbordet i dag, skulle jag helt säkert ha köpt en sådan och tänkt: hurra, vad billigt!

Men är det någon annan än jag som undrar om inte det här är lite för billigt? Hur kan det vara möjligt att föda upp en hel fågel, slakta den, plocka den, packa den, transportera den och så vidare, och sedan sälja den för tre och nittio? Om jag köpte en sådan, skulle jag inte vara en liten skurk då? Någonting verkar ju skumt. Är en hönas liv faktiskt så värdelöst?

torsdag 1 december 2011

Ett minne, ett rekord och en gratulation

Under hela min barndom och ungdom sysslade jag med friidrott. Borgå Akilles var min förening. Av alla hundratals lopp som jag har löpt och hopp som jag har hoppat så är det väldigt få enskilda prestationer som jag minns.

Samma dag som jag skulle delta i en tävling berättade min mamma för oss i familjen att hon var allvarligt sjuk. Sjukdomen ledde de facto bara några månader senare till hennes död. “Du skall inte tävla idag om det känns tungt”, minns jag att hon sade. Tungt var det definitivt att få höra ett sådant besked, men jag ville tävla i alla fall. 100 meter skulle jag springa, i Hammars. Jag vet inte om jag blev sällsynt adrenalinstinn eller om jag på grund av hela den konstiga dagen blockerade allt annat och blev extremt fokuserad. För just det här loppet minns jag, och det gick bra. Jag minns att ögonen skakade i huvudet på mig så att jag såg alldeles suddigt under hela loppet. Det är konstigt, men jag minns precis hur det kändes då jag sprang.

Tiden blev klubbrekord för 15-åringar, något som förvånade mig, eftersom 100 m aldrig var min primära gren. Det som förvånat mig ännu mera år efter år är att jag varit innehavare av detta klubbrekord i 17 år. I år har det blivit slaget. Härmed vill jag gratulera Jani till det nya rekordet! Jag känner inte honom, men ankdammen är så liten så mina gratulationer kanske t.o.m. kommer fram.