Ändra standardinställning

Jag gjorde just en betalning på webben och fick uppleva ett fint initiativ. I betalningsskedet betalade jag automatiskt 2 € till ett välgörande ändamål (jag fick t.o.m. välja vilket projekt jag ville understöda), såvida jag inte aktivt valde att jag inte ville donera pengar. Ja, två euro känns inte som en så stor grej, så varför skulle jag aktivt välja att inte understöda ett välgörande projekt? Kanske jag misstänker att pengarna ändå inte kommer att göra någon nytta eller kanske för att jag inte vill understöda någon business som ändå bara är intresserad av sin egen ekonomiska tillväxt ... Men jag väljer hellre att lita på organisationerna. Som jag någon gång tidigare har skrivit är det snarast så att när man väljer att misstänka någon för något ont så signalerar man att man förväntar sig något ont, vilket i sin tur gör det onda till standard. Jag tror mänskligheten skulle må gott av lite mera tillit och välgörenhet som standard. I vilket fall som helst krävs det i ett sådant här fall lite lite engagemang och eftertanke om jag önskar att inte donera 2 €. Om jag då har en bra orsak att inte donera så kan jag enkelt välja att inte göra det.

En annan sak jag läste om är att man gärna kunde göra vegetarisk kost till standard på olika evenemang. Det är väl en god idé? Man skulle naturligtvis inte ta bort köttalternativet utan den som vill kunde skriva till arrangören eller kryssa i en ruta ifall man av hälsoskäl, religiös övertygelse eller övriga orsaker kräver att bli serverad något dött djur. Det lär förekomma, så här håller standarden kanske på att ändras.

Ytterligare ett exempel är organdonation. Jag gick i många år och undrade var man kunde få tag på en sån där blankett som man kunde fylla i om man gick med på att donera sina organ efter döden, men jag hittade aldrig någon sådan. Jag engagerade mig inte tillräckligt. Jag undrade varför det inte kunde vara så att man måste engagera sig och söka efter blanketter om man inte ville donera sina organ. Nu har väl just den saken ändrats för länge sedan, så att medgivande till organdonation är standard, eller hur är det?

Det finns säkert många andra standardinställningar som kunde ändras, men man tänker inte så ofta på dem, eftersom de alltid varit just standardinställningar.

Avokado

En sann historia:

Ska vi köpa avokado? funderade vi i butiken. Njä, jag börjar vara led på att hassa pengar på avokado. Man får ändå slänga hälften av dem för att de är ruttna inuti. Det är bara hass, sa jag. Sen tittade vi mot avokadohyllan och såg skylten.
Åh! Att det är hass är inget butiken hymlar med heller.

Ja må den leva uti hundrade år!

Ser man på, min blogg fyller ett år i dag. Hipp hurra!

Ni vet "ja må han leva uti hundrade år"-sången. Som ni säkert vet har den en andra vers också:

Och när han har levat uti hundrade år,
ja, då ska han skjutas på en skottkärra fram!

När jag var mindre tyckte jag den versen var väldigt obehaglig. Jag förstod att det var meningen att den skulle vara lustig, men jag förstod inte skämtet. Jag trodde nämligen att man i första versen önskade att födelsedagsbarnet skulle leva i 100 år. Men vad skulle hända sen, om jubilaren faktiskt lyckades bli 100 år gammal? Ja, det var ju 100 år vi hade sagt, så äldre än så kan man inte få bli. Därför måste man skjutas så att man faller framåt på en skottkärra.

Sådana här missuppfattningar lever sedan kvar länge. Det finns ju ingen orsak att reflektera desto mera över betydelsen i sångtext, eftersom man alltid haft sin klara bild av vad sången betyder. Jag var nog rätt så vuxen innan jag förstod att jag hade missförstått den här sången.

Postkristendomen

För några dagar sedan läste jag ett meddelande från Åbo Akademi. Tage Kurtén, professor i teologisk etik med religionsfilosofi skriver om postkristendomen, och menar alltså den tid vi lever i nu. Nu har jag gått och tänkt på det här i flera dagar, postkristendomen, jaha jaha, det betyder alltså att kyrkan inte har just någon makt i samhället nuförtiden i motsats till hur det var förr, under kristendomens tid. Betyder det också att det är dags att slänga de kristna sagorna som de flesta finländare vuxit upp med i den där dammiga högen med forna trosuppfattningar? Där ligger de sen som kuriositeter för den moderna människan, Zeus och Tor och Jesus och Oden och Bacchus och den Helige Anden och Horus och varför inte Gud och Väinämöinen också. Sen skrattar man lite åt människorna som levde på den tiden. Trodde de månne att de här gudarna fanns på riktigt?

Kristi förklaring, Lodovico Carracci 1594

Tors strid med jättarna, Mårten Eskil Winge 1872

Om det är kyrkans makt och de kristna sagorna om vem som avlade vem som glöms bort är det kanske ingen stor förlust, men Tage poängterar att det är själva värdegrunden i samhället som förändras. Några citat:

“Det vi förlorat i och med postkristendomen är ett innehåll som vi kunde vara överens om att präglar det goda livet”

“Vi erkänner inga andra sätt att förhålla sig till saker än ‘vad vinner jag på detta?’”

“De föreställningar du bär på kommer från kulturen. Men om kulturen inte har något att ge är det enda du har kvar din nakna existens, att du existerar. Och just nu verkar det inte finnas något annat att fylla denna existens med än att köpa saker.”

Om det som styr människan och hela samhället idag är just “vad vinner jag på detta?”, tänker jag mig att man under den kristna tiden kanske gjorde saker enligt principen om aktiv godhet.

Sen råkade jag se en film, en sprillans ny en som igen fick mig att tänka på postkristendomen. Förr i tiden kunde filmer sluta med en hjälte som offrade sitt eget liv för andra människor, men i den här postkristna filmen var det annorlunda. På slutet var en ung man tvungen att välja mellan att offra sitt eget liv eller låta hela mänskligheten gå under och han valde det senare med motiveringen “Äh, mänskligheten ... Kanske det är dags för någonting annat.”

Det här var förstås en påhittad historia men den återspeglar ändå det som den moderna människan vill se. Min slutsats är alltså att den postkristna människan kanske gör saker endast för sin egen nytta medan den postkristna hjälten inte längre gör saker för andra människor utan för hela jorden, för allt levande som helhet. På så sätt kanske en del av de nya, ersättande värderingarna ändå innehåller någonting som är riktigt gott.

Längre dygn, tack

Barnen har tillbringat en natt hos mormor o morfar så jag passade på och sov en tolv timmars natt. Det är sällsynt att jag nu som familjefar unnar mig sådana nätter. I min ungdom däremot hade jag ofta problem med min analoga väckarklocka eftersom den tillät högst tolv timmar sömn. Då jag i min tankspriddhet någon gång ställde in väckningen utan att tänka på klockans begränsade egenskaper vaknade jag efter en eller två timmar och undrade vad som stod på.

Ibland fantiserar jag om att bo på en båt som seglar västerut konstant i en rasande fart, kanske jorden runt på fyra dygn ungefär. Då skulle mina dygn bli 30 timmar långa istället för 24 och så skulle jag helt enkelt skippa en dag varje gång jag seglat ett helt varv. Långa nätter och långa dagar, mmmm, det skulle nog vara otroligt skönt.

Snårskrikan och döden

När vår tupp Sjuse hade dött verkade hela hönsflocken bete sig lite konstigt. Alla var försiktiga och dämpade, som om de kände sorg. I alla fall var det väldigt uppenbart att de var medvetna om att någonting inte var som vanligt.

Nu har några typer, Iglesias, McElreath och Patricelli, studerat en nordamerikansk fågel, Snårskrikan, och konstaterat att den inte bara är medveten om döden utan att den också håller en sorts ceremoni för de döda. När en Snårskrika hittar en död artfrände avslutar den all annan verksamhet och börjar skräna. Då samlas flera skrikor runt den döda kroppen och deltar i kakofonin, dels för att välkomna andra i ceremonin men förmodligen främst för att varna att döden lurar i faggorna, eller kanske för att delta i sorgen, vem vet ... Även om skrikorna inte känner till orsaken till döden sprids meddelandet om den döda fågeln snabbt och därefter slutar de äta och återgår till normalt beteende efter två dygn.

Snårskrikan har en enorm hjärna i förhållande till sin kroppsstorlek, i stil med t.ex. människor, chimpanser och delfiner. Den planerar inför framtiden och kan komma ihåg över 200 matgömställen. Dessutom minns den vilken mat den har gömt på vilket ställe och i vilken ordning det lönar sig att äta maten. Snårskrikan kommer nog att vara en överlevare i de yttersta tiderna.

Världens konstigaste problem

Jag såg en sån här video om ett industriföretag (en av mina tidigare arbetsgivare) som har startat en sorts program för att globalt spara och distribuera vatten för människors väl. Det här är ju en bra sak ... Stora företag som visar en medvetenhet och ett ställningstagande som fördömer exploatering. Man har lyckats ge folk rent vatten och ett bättre liv.

Att oljan skall ta slut pratade man om redan då jag började skolan, men det talas inte så mycket om att vattnet tar slut. Man har kanske inte tänkt så mycket på att det är möjligt att rubba vattnets kretslopp så till den grad att vattnet blir oanvändbart.

När jag ser på den här reklamsnutten fastnar jag ändå i mina tankar. Genast i början av filmen, då man liksom definierar utgångspunkten, säger man att "the world's population is massively growing, and so is the need for water, food and energy, as well as the necessary infrastructure to bring the water to the people."

Hur kan det vara på det här sättet? Det låter fullständigt bakvänt. Det kan väl inte finnas någon annan art som har ett sånt här problem. Visst finns det arter som har det usligt och eländigt, lider av brist på mat och vatten, men de är ju utrotningshotade. Hur kan någon ha ett massivt problem med att producera/distribuera tillräckligt mycket mat och vatten och samtidigt öka exponentiellt i antal? Det är bortom all logik. Märk väl att ingen annan art på jorden producerar mat eller vatten och gott lever de ändå (förutom de där utrotningshotade arterna då, förstås).

Det måste alltså vara själva produktionen som är orsaken till att folk blir utan mat och vatten. Hungersnöd beror enligt FAOs rapporter alltid på "crop failure". Det är alltså produktionen som har misslyckats. Hur hade det sett ut om man inte hade producerat någonting från första början? Kommer det inte så länge vi sysslar med produktion att ständigt behövas mera och mera vatten, mat och energi? Mera och mera och mera i all evighet.