Hönsen fick en lampa i sitt hus senaste vecka. Utan extra belysning gick stackarna och satte sig på sina sovpinnar 16-tiden för att de inte längre kunde se någonting. Där satt de sedan till åtta på morgonen. Mysigt kanske, men lite deprimerande. Jag tror vi hade en deprimerad tupp tidigare. Algot hette han. Han satt bara stilla och lät hönorna hacka fjädrarna av honom tills han blev helt bar i nacken. Men han blev bättre efter en tid och nu har vi tre hönor och två tuppar som har Algot till far. Algot har vi gett bort för han hade så hög och ful röst att vår granne som har vuxit upp på landet med djur undrade vad det var för en förfärligt best som väckte henne klockan 3 på natten. Är det faktiskt en vanlig tupp? frågade hon. Det var snöpligt, både för oss och för Algot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar