måndag 16 april 2012

Signaler, förväntningar och förbud


Läste ponks-lottas inlägg om lösa och kopplade hundar. Tydligen finns det ställen där man kan låta hundar gå fritt utan problem. Detta fick mig att tänka på någonting jag funderat på många gånger förr.  Kan det vara så att olika djur, inklusive människan, har en benägenhet att göra det som förväntas av dem? Och det som förväntas (det som människor förväntar sig av varandra och av andra djur) signaleras på ett väldigt tydligt sätt utan att vi tänker på vilka signaler vi ger.

Jag menar alltså att hundar som hålls kopplade lär sig att det förväntas att de ska springa iväg och jaga fåglar om de inte är kopplade.

På samma sätt har människan lärt sig olika saker av de signaler som hon utsätts för. Hus hålls låsta, vilket förstås  betyder att man förväntas gå in i olåsta hus (lär vara ett problem på vissa bondgårdar, där folk helt kallt går in i fähuset o kikar bara för att det inte är låst). På samma sätt förväntas man naturligtvis stjäla t.ex. olåsta cyklar, eller cyklar överlag. Låsta cyklar signalerar ju att man förväntas stjäla dem. En gammal sanning är ju att uppmaningen "du skall inte ..." ofta har precis motsatt effekt.

Barn är förstås speciellt utsatta för det här och vi märker inte ens vad vi tutar i dem för förväntningar. En sak kunde vara att barn förväntas smita, kanske springa iväg och jaga fåglar, om man inte håller koll på dem. Det här har jag medvetet försökt undvika och jag skulle också påstå att jag lyckats ganska bra. Då jag går någonstans med barnen har de väldigt bra koll på var jag är, för de vill inte tappa bort mig. De vet att det är obehagligt när det händer. Lite som med höns ... Någon gång tidigare skrev jag om hönsmamman som visserligen håller koll på sina kycklingar, men först och främst är det nog kycklingarna som håller koll på var mamman är.

Det finns säker massvis av liknande signaler och förväntningar som vi lär varandra, våra barn och våra djur, men vi är blinda för dem. Och enligt Lotta skapar vår blindhet skällande, störda nervvrak av hundar. Jag tror också att alla varelser blir störda nervvrak av olika förbud just eftersom signalen är att vi förväntas göra just det som förbudet förbjuder.

På bilden går vår mäster-höna Prippi med sina påskkycklingar. Alla håller koll på varandra.

8 kommentarer:

ponks sa...

Så trevligt att inlägget väckte tankar! Ja, jag funderar nog också ännu på det här. Nämligen just en aspekt som jag inte helt tänkte på i mitt inlägg - att folk kan vara rädda för hundar. Det är nog också en av anledningarna till att hundar ska hållas kopplade och det kan jag nog förstå. Men skulle ändå villa tro att alla ska kunna få "gå fria". Hehe.

Men jo, jag tror att hundar som ständigt är kopplade rent fysiskt har mycket spring i benen eftersom hundar är mycket rörliga djur. Och om de sen i misstag inte är kopplade är det klart att de tar ut allt, springer iväg och jagar fåglar och gu vet vad.

Sen finns det olika hundar, vissa har stark jaktinstinkt och sticker iväg så fort de får upp ett spår, bara sticker alltså, driften är så stark. Så det är ju lite besvärligt.
Och vissa hundar är helt kallt inte nöjd med sina ägare och försöker byta flock när de blir fria, dvs rymmer. Och därför måste de hållas kopplade. Det är ju ett problem, verkligen! Jag skulle inte villa ha en hund som skulle villa bli av med en, haha.

Caj sa...

Jag är nog också rädd för hundar som skäller på mig och jagar mig och hoppar på mig. Sen skulle jag bli väldigt sur om det kom en lös hund och åt upp våra höns. Men så är det ju när man har tama djur, det blir lite problematiskt ...

ponks sa...

Går era hönor förresten lösa på er gård? Hur lär dom sig vart man får och inte får gå? Det har jag alltid undrat om hönor..
Det hade nog varit så tråkigt om nåt djur hade tagit ens hönor.

Caj sa...

Våra hönor går oftast fritt. En gång när de ännu var ovana med gården hände det att de gick till grannen, men då schasade jag tillbaka dem. En annan gång tog en nymäktig ungtupp med sig halva flocken ut på vägen och då föste jag också tillbaka dem. Annars har de hållits på gården. Jag är lite förvånad själv men de hålls faktiskt på vår gård. De har väl inget behov av att smita eftersom det finns tillräckligt mycket utrymme och mycket buskar och träd att gå omkring bland. Och så vill de inte gå alltför långt bort från sitt hus som de vet att är tryggt.

ponks sa...

Vad bra att dom lär sig. En gång i Danmark såg jag hur en tupp blev hypnotiserad, dvs man höll två fingrar alldeles framför dens ögon och så blev den helt lugn och tyst i flera minuter. Det var en lärare som kunde tricket, han hade tagit med sig tuppen till skolan för demonstration och det var ju fint att kunna ha en lugn tupp.
Hönor är så festliga djur!

Caj sa...

Oj vad spännande. Tupphypnos har jag aldrig hört talas om förr. Kanske en konst som skulle vara bra att lära sig.

minna lindeb sa...

Hej Caj!
Hittade din blogg via Malins.
Jag gillar den. Mycket.

Caj sa...

Hej Minna. Det var trevligt att höra.