Det här med hur man uppfostrar barn, eller snarare vad man låter barn göra på offentliga platser, har varit en uppenbar kulturkrock för oss. I Finland är det inte ovanligt att (våra) barn får klättra på olika föremål, hänga i olika saker som egentligen har någon annan uppgift, plocka stenar från marken o.s.v. o.s.v. I Karibien hinner vi inte ens reagera förrän någon annan kommer och säger till ifall barnen klättrar på ett staket eller rör någon leksak i en butik. Det får man nämligen inte göra. Inte heller röra stenar som ligger på marken ...
Jag undrar om det här beror på att man har en annan typ av kollektiv uppfostran här i Karibien. Jag tycker i alla fall att den är lite jobbig för det verkar lite som om barnen egentligen inte skall synas eller höras, vilket känns som ett väldigt förlegat sätt att förhålla sig till barn. Det är klart jag tycker det är viktigt att barn måste kunna uppföra sig väl då det krävs, men man kan väl inte förbjuda allt och ha barn som bara hänger med och inte får roa sig på sitt sätt då det inte gör någon skada.
Eller kan det vara så att vi har det så väl ställt i Finland att saker har förlorat sitt värde? Ingen är orolig för att leksakerna i butiken skall gå sönder då barnen petar på dem för det spelar så liten roll om de gör det. Jag tycker att jag har sett sådana tendenser i Norge där olika saker/prylar verkar ha ännu mindre värde ...