Semi-vegetarianism

Vi har ett barn som börjat i dagis och vi har bett om att hon skall få äta specialdiet. Vi äter nästan uteslutande vegetariskt hemma även om varken jag eller barnen är vegetarianer. Vi äter ibland fiskar vi fångat själva. Ibland köper jag salami för att ha som pizzafyllning. Jag antar att vi är semi-vegetarianer eller flexitarianer.

Det som jag tycker att är problematiskt är att det finns väldigt få socialt acceptabla dieter (alltså sådana dieter som man väljer bara för att man vill, och inte för att man är tvungen av allergier eller sjukdomar). Om man vill äta kött, men inte så mycket, så får man lov att anmäla sig som vegetarian med undantaget fisk, vilket vi gjort vid dagiset.

Jag tycker ändå det är svårt att motivera att man äter fisk men inte andra djur. Tänker man på djurens lidande, så är fisk antagligen det sämsta alternativet. En ko kan kanske ha levt harmoniskt, men en fisk kan man vara säker på att ha lidit, antingen medan vuxit upp i en fiskodling eller när den blivit fångad. Sen har vi ju också problemet med överfiske och alla andra miljörelaterade problem som t.ex. Pangasiusodlingarna som lär vara något av det vidrigaste man kan tänka sig.

Jag gissar att det finns en hel del människor som äter just fisk, men i övrigt endast vegetariskt. Hur motiverar ni ert val? Är det av hälsoskäl som just denna form av semi-vegetarianism blivit acceptabel? Eller är det för att fisken är växelvarm och slemmig och lever i ett annat element än vi? Är det för att fiskar inte är gulliga som det känns mera okej att äta dem?

Jag skulle önska att det blev mera acceptabelt att helt enkelt äta mindre kött. Det kunde t.ex. formuleras som så att man äter kött en gång i veckan, eller en gång i månaden eller ännu mera sällan. Eller att man endast äter vilt.

Fortplantning vs. sociala och njutningsmässiga skäl

Jag läste nyligen om RFSU:s undersökning kondomittari (som kom fram till att de flesta är missnöjda med sina sexliv). Det tänker jag inte gå in på, men ÖT hade skrivit en liten grej om undersökningen och inledde så här:

"Det som skiljer oss mest från djuren när det gäller sex är att vi inte bara gör det för att fortplanta oss. Vi gör det även av sociala och njutningsmässiga skäl."

Det där har man ju hört förr, eller hur? Men det kan ju absolut inte vara sant! Som alltid när det gäller andra djur, är det ju omöjligt att riktigt veta vad de tänker och vad som styr dem. Hur som helst förmodar jag att väldigt många arter, kanske t.o.m. de allra flesta, inte har en aning om vad som orsakar en befruktning eller vilka mekanismer som ligger bakom en unges födelse. Därmed har de sex enbart av sociala eller njutningsmässiga skäl, medan människor har möjligheten att välja att para sig endast i syfte att fortplanta sig.

Så där, nu har jag slagit hål på den irrläran. Låtom oss inte sprida den mera.

Hej igen!

Hej hej!

Här på bloggen har det inte hänt mycket under de senaste åren, men det har hänt en hel del i själva livet i alla fall. Jag hittade ett utkast här på bloggen. Ett inlägg jag hade skrivit någon gång. Så här såg det ut:

Nu undrar jag vad det var jag egentligen undrade ....

Laga fågel

Jag gjorde ett riktigt superfynd i akademens fyndhörna nyligen. Nu är det bara att gå ut i hönshuset på jakt. Gårdshöns, och i synnerhet gamla tuppar, beter sig inte alls på samma sätt som en broiler i grytan, så den här boken med viltrecept tror jag att jag kommer att ha stor glädje av.

Har ni några sällsynt bra fågelrecept på lager?

Sexism eller harmlös humor?

En nyligen publicerad gym-annons i en dagstidning har skapat enorm debatt och intressant diskussion i vissa kretsar. Många har fördömt annonsen medan andra har försvarat den.

 I tidningsannonsen stod följande:

Karl! Skaffa dig en ny, gladare, fastare kvinna.

Köp henne ett gåvokort till vårt gym så blir hon som ny.

Min första tanke, och den åsikt jag fört fram på andra ställen, är att jag totalfördömer den här annonsen och tycker att det här sättet att prata eller skriva överlag inte är roligt och inte heller så harmlöst som man först kunde tänka sig. Att man uppmanas bedöma och kritisera sin partner samt rätta till felen man hittar för att få egen vinning. Det är nämligen just så annonsen är formulerad. Jag känner mig inte personligen kränkt utan jag tycker att den här sortens jargong är onödig och att den är till större skada än glädje.

Nu har diskussionerna kring annonsen ganska fort inte längre handlat om just den här annonsen utan om en samhällsstruktur som innehåller objektifiering och diskriminering och huruvida det är tillåtet att skämta om de här sakerna. Dessa diskussioner och resonemang kan man läsa t.ex. här och här eller här.

Eftersom jag inte vill fördöma de människor som förhåller sig likgiltigt till annonsen eller som tycker att den är rolig, så vill jag försöka förstå dem genom att se på annonsen ur ett nytt perspektiv.

Vi provar med att byta ut personerna i annonsen:

Unge man! Skaffa dig en ny, gladare, fastare flickvän.

Köp henne ett gåvokort till vårt gym så blir hon som ny.

Nej, de nykära var helt klart inte målgruppen. Annonsen riktade sig till heterosexuella par som varit tillsammans en tid och blivit lite leda på varandra. Annonser i stil med den som publicerades förstärker uppfattningen att det hör till ett parförhållande att man med tiden blir sur och slapp. Kanske man blir det, men inte blir annonsen rolig för det.


Låt oss istället tänka att det skulle handlla om barn som inte hunnit utsättas för våra samhällsstrukturer i lika hög grad som vi som är äldre. Jag lämnar bort utseende-aspekten, eftersom den inte passar i detta exempel:

Barn! Skaffa dig en ny, gladare bästis.

Köp honom/henne ett gåvokort till vår nöjespark så blir han/hon som ny.

Nu blir det väldigt konstigt. Ett barn skulle nog undra:
- Varför skulle jag vilja skaffa en ny bästis? Vad är det för fel på min bästis?
- Varför ska min bästis vara gladare? Är min bästis sur eller ledsen? Varför skulle han/hon vara sur? Varför skulle han/hon inte få vara ledsen?

Nu är det förstås uppenbart att man med glad i annonsen menat motsatsen till sur och arg och inte motsatsen till ledsen, men det skulle inte en person som inte känner till jargongen kunna veta.

Kanske en annan vinkel kunde ge mera förståelse:

Barn! Skaffa dig en ny, gladare pappa.

Köp honom ett gåvokort till vårt gym så blir han som ny.

Ja! Här kan jag se humorn i annonsen. Ett barn är led på sin pappa (förhoppningsvis bara för stunden) och tänker ja, den där sura prutt-pappan, honom skall jag byta ut mot en glad så jag ger honom ett gåvokort eftersom jag trots allt älskar honom och inte vill byta bort honom på riktigt. På samma sätt älskar man varandra i ett parförhållande trots att man upplever sin partner som sur ibland.

Den stora skillnaden är att en jargong eller ett skämt som går ut på att ett litet barn objektifierar eller förtrycker sin pappa är väldigt harmlöst, medan en man som objektifierar eller förtrycker sin kvinna inte är det minsta harmlös och därför fungerar inte den här humorn.

Gymet hade också publicerat en annons där mans- och kvinnorollerna hade bytt plats med varandra. Kvinna! Skaffa dig en ny karl. Det tycker jag är lika förkastligt, även om det inte är lika känsligt av historiska och samhälleliga skäl. Kvinnoförtrycket är ett mycket större problem. Det tar ju heller inte bort den här annonsen i vilken kvinnan objektifieras.

Därför tycker jag fortfarande att det är smaklöst och oacceptabelt att publicera en sådan här annons. Om någon sedan tycker att jargongen är kul så kan jag nu förstå det, men jag vill påpeka att många blir illa berörda och det kan vara ett verkligt problem, i synnerhet för kvinnor och flickor. Vill man då upprätthålla och föra vidare en sådan jargong och en sådan struktur?

Om ett fantastiskt skratt och cyniska kommentarer

Här är någonting som jag lyssnat på flera varv bara för att karln har ett så fantastiskt skratt. Han ringer till sin kollega och meddelar på telefonsvararen att han blir sen samtidigt som han råkar se en bilolycka och börjar referera den. Tänk om man kunde skratta som han. Vilken gåva.

Sen är det några saker som är lite konstiga. Är det så här folk agerar när de är med om en bilolycka i Dallas? Och karln som refererar, han gör inte heller någonting annat än refererar. Å andra sidan, när de som är inblandade i olyckan beter sig som de gör förstår man att det är bäst att inte bli involverad.

Och sen kommer kommentarerna. De cyniska kommentarerna. "Fake." "Bad acting." o.s.v. De här kommentarerna finns alltid i såna här sammanhang och till vilken nytta? Jag avskyr dem! De som skriver dem vet helt säkert inte om det är fake eller inte så varför skriver de så då? För att visa att de minsann är lite smartare? Att de inte låter sig luras? För att det mesta som är roligt eller fantastiskt eller häpnadsväckande eller hemskt är fake? Och om man vet att nånting är fake, är det då nödvändigt att säga det och förstöra någon annans nöje? Nej, det är det helt säkert inte! Kanske ibland, om det handlar om någonting viktigt, men oftast inte!

A cocky cockerel

Det här är vår lilla tuppkyckling som råkat få det ovärdiga namnet Den Där. Hmmm, det låter faktiskt lite som Ben Hur ... Tuppkycklingar brukar i allmänhet hålla sig tysta och uppföra sig diskret om det redan finns en eller flera äldre tuppar i flocken. Det är liksom ingen vits att börja föra oväsen och riskera att få stryk av de äldre tupparna som i så fall känner sig utmanade. Den Där är ovanlig. För några dagar sedan hörde jag ett mystiskt, pipigt och hest litet ljud från hönshagen. Jag tänkte att nån kanske hade skadat sig och gick och tittade. Till min förvåning hittade jag Den Där som hade flugit upp på en stor stubbe och stod där och sträckte på sig och gol för full hals, så gott han nu kunde.

Jag räknade med att han skulle börja gala kanske vid fyra månaders ålder eller tidigast tre, men han tyckte tydligen att vår stor-tupp Abel inte riktigt skötte sig så väl så han började utmana redan vid dryga sex veckors ålder. Jag har aldrig förr sett eller hört en så liten tupp gala.

Han har helt rätt också, Den Där. Abel är visserligen stor och ståtlig, men han är inte särskilt bra på att sköta tupp-uppgifter. Att bjuda på mat och att vakta och befrukta och sånt. Han är ganska självisk och klumpig och hönorna är inte imponerade. Nån fysisk närkamp har det som tur inte ännu blivit mellan de här två tupparna för då skulle nog Den Där få svårigheter.  Det är ju inte så att Abel är bara dubbelt så stor som Den Där. Abel är tio gånger större!

Abel går och betraktar sin utmanare