Somliga tycker om storm-chasing men i vår familj gillar vi tupp-chasing. I dag bestämde Lovis och jag oss för att ge oss iväg på ett litet miniatyr-äventyr och gå och leta efter tupparna som har förgyllt våra dagar med sin sång. På vårt andra försök hittade vi två stora, vita tuppar, närmare än vi hade trott. Eller egentligen tre, men den tredje var på väg i grytan. Fina var de med jättestora kammar och slör och grova ben.
lördag 28 januari 2012
Exotiska djur - höns
Somliga tycker om storm-chasing men i vår familj gillar vi tupp-chasing. I dag bestämde Lovis och jag oss för att ge oss iväg på ett litet miniatyr-äventyr och gå och leta efter tupparna som har förgyllt våra dagar med sin sång. På vårt andra försök hittade vi två stora, vita tuppar, närmare än vi hade trott. Eller egentligen tre, men den tredje var på väg i grytan. Fina var de med jättestora kammar och slör och grova ben.
fredag 27 januari 2012
Roi Mongins äventyr
I Martinique ser vi med jämna mellanrum olika annonser med aktiviteter för turister. Bland alla fina annonser finns det en som sticker ut, nämligen Roi Mongins äventyr. Av alla bilder man kan tänka sig har han valt dessa för att representera äventyret. Om jag deltog skulle jag få stå tillsammans med några andra på en brygga medan vi håller i lustiga simringar. Samtidigt blir vi eventuellt bjudna på någonting. Därefter stiger jag ut i havet där självaste Roi står och väntar på att få greppa min arm och hälla i mig rom. Till sist får jag dansa i bara simbyxan.
torsdag 26 januari 2012
Exotiska djur - nattfjärilar
Häromdagen såg jag hur en albinoödla upptäckte, smög sig på, fångade och åt upp en nattfjäril. Jag tyckte det var hur spännande som helst att följa med processen . Den här nattfjärilen (som sitter bredvid mig som bäst) tror jag går säker. Den är ungefär lika stor som en sparv.
lördag 21 januari 2012
Ekonomisk tillväxt
Jag funderade
tidigare på ekonomisk tillväxt i ett gästblogginlägg och ställde frågan hur det
där med ekonomisk tillväxt egentligen ska fungera i längden (det verkar ju så
uppenbart att det inte kan fungera). Jag fick inte direkt något svar så nu
svarar jag själv.
Så här måste det
vara:
Först levde
människan som vilken annan apa som helst, tog det hon behövde från skogen och
haven för att överleva. Somliga odlade kanske lite grödor eller hade tama djur.
Sedan hittade
någon på att man kunde odla sina favoritgrödor i överflöd och dessutom bestämma
vem som skulle få äta dem. Låt oss kalla denna någon Adam, eftersom jag tycker
att det här liknar det som i bibeln beskrivs som syndafallet.
Förbannad skall marken vara för din skull. Med
möda skall du hämta din näring från den så länge du lever. Du skall slita för
ditt bröd i ditt anletes svett tills du vänder åter till jorden. Och Herren Gud
förvisade människan från Edens trädgård och lät henne bruka jorden.
Sedan föddes Kain
som brukade jorden, varefter Kains ättlingar beskrivs som stamfäder för olika
yrkesgrupper …
För att få äta av
Adams mat måste man arbeta för honom. Eftersom det fanns mat i överflöd
resulterade det i mera människor. Dessa människor kunde i sin tur utföra mera
arbete som resulterade, inte bara i nödvändigheter, utan i lyx för Adam.
Ett ökande antal
människor kan alltså utföra ännu mera arbete, utnyttja och förbruka mera av
jordens resurser och på så sätt producera ekonomisk tillväxt. Det här fungerar
precis på samma sätt som ett pyramidspel, en ekonomisk bluff, där de som
befinner sig i pyramidens topp (vi) skördar frukten och får leva loppan på
bekostnad av alla människor som befinner sig i pyramidens bas.
Liksom i alla
pyramidbluffar kommer resurserna att ta slut och det går inte längre att få
flera deltagare i basen, och spelet tar slut. Jag undrar vad som kommer att
hända sen!?
torsdag 19 januari 2012
Exotiska djur - kolibrier
Man skulle tro att en kolibri är lätt att fånga på bild, men de är snabba som insekter. Här lyckades jag i alla fall fånga en av våra trädgårdsgäster. En annan kolibri som brukar hälsa på oss är svartare och har längre näbb.
Iakttagelser från matbutiken - plastpåsar
Det där med att man inte har engångsplastpåsar på Martinique gällde visst inte alla butiker. Och då man har plastpåsar, då använder man dem verkligen. I dag handlade vi lite, inte i en supermarket, utan i en hypermarket. Hyper U hette den. Vi var förberedda med ryggväska och tygpåse, men vansinnesdamen i kassan var glad och packade åt oss och hon stoppade varje enskild produkt i en egen plaspåse. Om det var riktigt små saker kunde hon sätta flera i samma påse, men det hjälper ju inte ens med påsarna då man har lika många saker att bära på som om man var utan påsarna. Okej, handtagen hjälper förstås. Ja, ja, he e mangleis.
tisdag 17 januari 2012
MATENS PRIS, DEL 3
Tredje och kanske sista inlägget angående boken med namnet "matens pris".
Det är både lätt och populärt att konstatera att saker är åt skogen. Det hör till vår mentalitet och kultur att tycka att saker är ganska skit, för så länge vi gör det riskerar vi inte att göra bort oss. Att tycka att saker är skit fungerar som en sorts försäkring. Ingen kan göra sig lustig över en som vet att det kunde vara bättre medan en som är nöjd kan anses vara ganska dum. Det känns som om det här också kunde vara en del av drivkraften bakom denna bok, att bevisa att allt är åt skogen. Men visst, eftersom vårt sätt att leva är usligt så är det bra att det avslöjas. Men den som är riktigt hård kommer säkert att bevisa att den här boken är bara skit och humbug.
Jag tycker i alla fall att det är en bra och lärorik bok. Därför vill jag skriva om den. Vad ska vi göra då angående livsmedelsproduktionen som är så åt skogen enligt "matens pris"?
Det är både lätt och populärt att konstatera att saker är åt skogen. Det hör till vår mentalitet och kultur att tycka att saker är ganska skit, för så länge vi gör det riskerar vi inte att göra bort oss. Att tycka att saker är skit fungerar som en sorts försäkring. Ingen kan göra sig lustig över en som vet att det kunde vara bättre medan en som är nöjd kan anses vara ganska dum. Det känns som om det här också kunde vara en del av drivkraften bakom denna bok, att bevisa att allt är åt skogen. Men visst, eftersom vårt sätt att leva är usligt så är det bra att det avslöjas. Men den som är riktigt hård kommer säkert att bevisa att den här boken är bara skit och humbug.
Jag tycker i alla fall att det är en bra och lärorik bok. Därför vill jag skriva om den. Vad ska vi göra då angående livsmedelsproduktionen som är så åt skogen enligt "matens pris"?
PRAKTISKA TIPS
"Matens pris" är fin på det sättet att den faktiskt kommer med konkreta tips på vad det lönar sig för den miljömedvetna konsumenten att handla och äta för att förbättra världen.
Dessutom finns det olika recept i boken och allting utgår från att man skall
äta olika saker under olika årstider, vilket är ganska uppenbart men väldigt
ovanligt.
Det avslöjas att livsmedelsverket
i Sverige försökte ge praktiska råd till folket men stoppades av olika
instanser som såg det som ett hot mot handeln. Råden var följande:
-
ät
mindre kött, mera vegetabilier
-
välj
fisk som är fiskad eller odlad på ett hållbart sätt (miljömärkt)
-
välj
frukt och grönt som tål att lagras (grova grönsaker)
-
välj
känsliga frukter och grönsaker efter säsong
-
konsumera
mindre, framför allt av mat du inte behöver för näringens skull
Priserna måste
justeras så att de produkter som skadar miljön mest också kostar mest
(praktiskt tips till politiker). Det här borde inte alls vara någon orimlig
sak. Prisen ljuger idag såtillvida att det verkliga priset betalas
av miljön, den globala befolkningen och framtida generationer.
Sist och
slutligen ger boken följande budskap: ”Det enklaste sättet att
minska sin miljöpåverkan är att äta mindre kött, smör och ost.”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)




