Semi-vegetarianism

Vi har ett barn som börjat i dagis och vi har bett om att hon skall få äta specialdiet. Vi äter nästan uteslutande vegetariskt hemma även om varken jag eller barnen är vegetarianer. Vi äter ibland fiskar vi fångat själva. Ibland köper jag salami för att ha som pizzafyllning. Jag antar att vi är semi-vegetarianer eller flexitarianer.

Det som jag tycker att är problematiskt är att det finns väldigt få socialt acceptabla dieter (alltså sådana dieter som man väljer bara för att man vill, och inte för att man är tvungen av allergier eller sjukdomar). Om man vill äta kött, men inte så mycket, så får man lov att anmäla sig som vegetarian med undantaget fisk, vilket vi gjort vid dagiset.

Jag tycker ändå det är svårt att motivera att man äter fisk men inte andra djur. Tänker man på djurens lidande, så är fisk antagligen det sämsta alternativet. En ko kan kanske ha levt harmoniskt, men en fisk kan man vara säker på att ha lidit, antingen medan vuxit upp i en fiskodling eller när den blivit fångad. Sen har vi ju också problemet med överfiske och alla andra miljörelaterade problem som t.ex. Pangasiusodlingarna som lär vara något av det vidrigaste man kan tänka sig.

Jag gissar att det finns en hel del människor som äter just fisk, men i övrigt endast vegetariskt. Hur motiverar ni ert val? Är det av hälsoskäl som just denna form av semi-vegetarianism blivit acceptabel? Eller är det för att fisken är växelvarm och slemmig och lever i ett annat element än vi? Är det för att fiskar inte är gulliga som det känns mera okej att äta dem?

Jag skulle önska att det blev mera acceptabelt att helt enkelt äta mindre kött. Det kunde t.ex. formuleras som så att man äter kött en gång i veckan, eller en gång i månaden eller ännu mera sällan. Eller att man endast äter vilt.

Fortplantning vs. sociala och njutningsmässiga skäl

Jag läste nyligen om RFSU:s undersökning kondomittari (som kom fram till att de flesta är missnöjda med sina sexliv). Det tänker jag inte gå in på, men ÖT hade skrivit en liten grej om undersökningen och inledde så här:

"Det som skiljer oss mest från djuren när det gäller sex är att vi inte bara gör det för att fortplanta oss. Vi gör det även av sociala och njutningsmässiga skäl."

Det där har man ju hört förr, eller hur? Men det kan ju absolut inte vara sant! Som alltid när det gäller andra djur, är det ju omöjligt att riktigt veta vad de tänker och vad som styr dem. Hur som helst förmodar jag att väldigt många arter, kanske t.o.m. de allra flesta, inte har en aning om vad som orsakar en befruktning eller vilka mekanismer som ligger bakom en unges födelse. Därmed har de sex enbart av sociala eller njutningsmässiga skäl, medan människor har möjligheten att välja att para sig endast i syfte att fortplanta sig.

Så där, nu har jag slagit hål på den irrläran. Låtom oss inte sprida den mera.

Hej igen!

Hej hej!

Här på bloggen har det inte hänt mycket under de senaste åren, men det har hänt en hel del i själva livet i alla fall. Jag hittade ett utkast här på bloggen. Ett inlägg jag hade skrivit någon gång. Så här såg det ut:

Nu undrar jag vad det var jag egentligen undrade ....

Laga fågel

Jag gjorde ett riktigt superfynd i akademens fyndhörna nyligen. Nu är det bara att gå ut i hönshuset på jakt. Gårdshöns, och i synnerhet gamla tuppar, beter sig inte alls på samma sätt som en broiler i grytan, så den här boken med viltrecept tror jag att jag kommer att ha stor glädje av.

Har ni några sällsynt bra fågelrecept på lager?

Sexism eller harmlös humor?

En nyligen publicerad gym-annons i en dagstidning har skapat enorm debatt och intressant diskussion i vissa kretsar. Många har fördömt annonsen medan andra har försvarat den.

 I tidningsannonsen stod följande:

Karl! Skaffa dig en ny, gladare, fastare kvinna.

Köp henne ett gåvokort till vårt gym så blir hon som ny.

Min första tanke, och den åsikt jag fört fram på andra ställen, är att jag totalfördömer den här annonsen och tycker att det här sättet att prata eller skriva överlag inte är roligt och inte heller så harmlöst som man först kunde tänka sig. Att man uppmanas bedöma och kritisera sin partner samt rätta till felen man hittar för att få egen vinning. Det är nämligen just så annonsen är formulerad. Jag känner mig inte personligen kränkt utan jag tycker att den här sortens jargong är onödig och att den är till större skada än glädje.

Nu har diskussionerna kring annonsen ganska fort inte längre handlat om just den här annonsen utan om en samhällsstruktur som innehåller objektifiering och diskriminering och huruvida det är tillåtet att skämta om de här sakerna. Dessa diskussioner och resonemang kan man läsa t.ex. här och här eller här.

Eftersom jag inte vill fördöma de människor som förhåller sig likgiltigt till annonsen eller som tycker att den är rolig, så vill jag försöka förstå dem genom att se på annonsen ur ett nytt perspektiv.

Vi provar med att byta ut personerna i annonsen:

Unge man! Skaffa dig en ny, gladare, fastare flickvän.

Köp henne ett gåvokort till vårt gym så blir hon som ny.

Nej, de nykära var helt klart inte målgruppen. Annonsen riktade sig till heterosexuella par som varit tillsammans en tid och blivit lite leda på varandra. Annonser i stil med den som publicerades förstärker uppfattningen att det hör till ett parförhållande att man med tiden blir sur och slapp. Kanske man blir det, men inte blir annonsen rolig för det.


Låt oss istället tänka att det skulle handlla om barn som inte hunnit utsättas för våra samhällsstrukturer i lika hög grad som vi som är äldre. Jag lämnar bort utseende-aspekten, eftersom den inte passar i detta exempel:

Barn! Skaffa dig en ny, gladare bästis.

Köp honom/henne ett gåvokort till vår nöjespark så blir han/hon som ny.

Nu blir det väldigt konstigt. Ett barn skulle nog undra:
- Varför skulle jag vilja skaffa en ny bästis? Vad är det för fel på min bästis?
- Varför ska min bästis vara gladare? Är min bästis sur eller ledsen? Varför skulle han/hon vara sur? Varför skulle han/hon inte få vara ledsen?

Nu är det förstås uppenbart att man med glad i annonsen menat motsatsen till sur och arg och inte motsatsen till ledsen, men det skulle inte en person som inte känner till jargongen kunna veta.

Kanske en annan vinkel kunde ge mera förståelse:

Barn! Skaffa dig en ny, gladare pappa.

Köp honom ett gåvokort till vårt gym så blir han som ny.

Ja! Här kan jag se humorn i annonsen. Ett barn är led på sin pappa (förhoppningsvis bara för stunden) och tänker ja, den där sura prutt-pappan, honom skall jag byta ut mot en glad så jag ger honom ett gåvokort eftersom jag trots allt älskar honom och inte vill byta bort honom på riktigt. På samma sätt älskar man varandra i ett parförhållande trots att man upplever sin partner som sur ibland.

Den stora skillnaden är att en jargong eller ett skämt som går ut på att ett litet barn objektifierar eller förtrycker sin pappa är väldigt harmlöst, medan en man som objektifierar eller förtrycker sin kvinna inte är det minsta harmlös och därför fungerar inte den här humorn.

Gymet hade också publicerat en annons där mans- och kvinnorollerna hade bytt plats med varandra. Kvinna! Skaffa dig en ny karl. Det tycker jag är lika förkastligt, även om det inte är lika känsligt av historiska och samhälleliga skäl. Kvinnoförtrycket är ett mycket större problem. Det tar ju heller inte bort den här annonsen i vilken kvinnan objektifieras.

Därför tycker jag fortfarande att det är smaklöst och oacceptabelt att publicera en sådan här annons. Om någon sedan tycker att jargongen är kul så kan jag nu förstå det, men jag vill påpeka att många blir illa berörda och det kan vara ett verkligt problem, i synnerhet för kvinnor och flickor. Vill man då upprätthålla och föra vidare en sådan jargong och en sådan struktur?

Om ett fantastiskt skratt och cyniska kommentarer

Här är någonting som jag lyssnat på flera varv bara för att karln har ett så fantastiskt skratt. Han ringer till sin kollega och meddelar på telefonsvararen att han blir sen samtidigt som han råkar se en bilolycka och börjar referera den. Tänk om man kunde skratta som han. Vilken gåva.

Sen är det några saker som är lite konstiga. Är det så här folk agerar när de är med om en bilolycka i Dallas? Och karln som refererar, han gör inte heller någonting annat än refererar. Å andra sidan, när de som är inblandade i olyckan beter sig som de gör förstår man att det är bäst att inte bli involverad.

Och sen kommer kommentarerna. De cyniska kommentarerna. "Fake." "Bad acting." o.s.v. De här kommentarerna finns alltid i såna här sammanhang och till vilken nytta? Jag avskyr dem! De som skriver dem vet helt säkert inte om det är fake eller inte så varför skriver de så då? För att visa att de minsann är lite smartare? Att de inte låter sig luras? För att det mesta som är roligt eller fantastiskt eller häpnadsväckande eller hemskt är fake? Och om man vet att nånting är fake, är det då nödvändigt att säga det och förstöra någon annans nöje? Nej, det är det helt säkert inte! Kanske ibland, om det handlar om någonting viktigt, men oftast inte!

A cocky cockerel

Det här är vår lilla tuppkyckling som råkat få det ovärdiga namnet Den Där. Hmmm, det låter faktiskt lite som Ben Hur ... Tuppkycklingar brukar i allmänhet hålla sig tysta och uppföra sig diskret om det redan finns en eller flera äldre tuppar i flocken. Det är liksom ingen vits att börja föra oväsen och riskera att få stryk av de äldre tupparna som i så fall känner sig utmanade. Den Där är ovanlig. För några dagar sedan hörde jag ett mystiskt, pipigt och hest litet ljud från hönshagen. Jag tänkte att nån kanske hade skadat sig och gick och tittade. Till min förvåning hittade jag Den Där som hade flugit upp på en stor stubbe och stod där och sträckte på sig och gol för full hals, så gott han nu kunde.

Jag räknade med att han skulle börja gala kanske vid fyra månaders ålder eller tidigast tre, men han tyckte tydligen att vår stor-tupp Abel inte riktigt skötte sig så väl så han började utmana redan vid dryga sex veckors ålder. Jag har aldrig förr sett eller hört en så liten tupp gala.

Han har helt rätt också, Den Där. Abel är visserligen stor och ståtlig, men han är inte särskilt bra på att sköta tupp-uppgifter. Att bjuda på mat och att vakta och befrukta och sånt. Han är ganska självisk och klumpig och hönorna är inte imponerade. Nån fysisk närkamp har det som tur inte ännu blivit mellan de här två tupparna för då skulle nog Den Där få svårigheter.  Det är ju inte så att Abel är bara dubbelt så stor som Den Där. Abel är tio gånger större!

Abel går och betraktar sin utmanare

Dagens latte art

Här är årets nördigaste kaffekopp. En 8-bit gradient latte macchiato.

En lång lista med frågor och svar

Eftersom jag inte skrivit någonting på länge och nu fick lust att skriva någonting så kopierade jag en lista av Ponks. Det mesta skrev jag igår kväll. Därför har jag t.ex. svarat "god natt" på punkt 28.

1. Hur gammal är du?
33

2. Hur gammal känner du dig?

Ibland kan jag bara betrakta världen och bli oändligt fascinerad av t.ex. en fågel som råkar sitta på gården. Då känner jag mig som ett barn. Ibland får jag kramp i ryggen och kroknar. Då känner jag mig som en 90-åring. Oftast känner jag mig nog som en 33-åring.

3. Vad har du gjort i dag?
Cyklade iväg till en park med två barn. Där drack vi trip och barnen åkte i karuseller och jag läste en bok och pratade med en annan pappa. Sen har jag lagat mat, börjat storstäda hönshuset, tömt och fyllt en kompost, gett en tupp och en höna i gåva till ett par kompisar, sålt ett par hönor till samma kompisar, matat djur, badat barn, vattnat olika plantor, ...

4. Vilken film såg du senast?
Hmmm.... den hette Saved! Handlade om några kristna typer. Valde den på måfå på Netflix och det brukar resultera i att man slutar efter 15 minuter men den här gick bra att se till slut.

5. Vem ringde du senast?
Malin.

6. Är du besatt av någonting?
Kanske lite av höns eller fåglar överlag.

 7. Är du rädd för blod?
Nej.

8. Beskriv platsen du befinner dig på just nu?
Vår salong. Sitter på en gammal stol vid ett gammalt bord vid ett gammalt fönster. Golvet är av trä, väggarna är mysigt gula.

9. Kan du nämna fem statsministrar under 1900-talet (fram tills nu).
Kanske (förmodligen inte). Jag tycker i alla fall inte om att försöka prestera och briljera just här.

 10. Googlade du för att få fram svaret på föregående fråga?
Nej.

11. Vilken färg är dominerande i din garderob?
Det kan vara blått, för jag har åtminstone tre par blåa jeans, en blå pyjamas, någon blå t-skjorta och två blåa jackor. Det är förmodligen tillräckligt för att vara dominerande med tanke på att jeans och jackor är ganska stora plagg.

12. När vaknade du i dag?
7-8-tiden

13. Vilken är din favorithögtid?
Nu satt jag redan alltför länge och funderade utan att komma på någonting. Jag har nog ingen favorithögtid.

14. Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
Helst hemma, och det är jag nu. Tänk, vad jag är lyckligt lottad.

15. Nämn en plats i världen du besökt som du aldrig vill återvända till?
Jag kommer genast att tänka på en stad i Indien som heter Hubli. Förmodligen var Hubli inte så hemsk men omständigheterna gjorde att jag (och Malin) avskydde att vara där.

16. Hur vill du tillbringa din pension?
Pension ....? Jag drömmer ofta om att tillbringa vintern på något varmare ställe.

17. Vad lyssnar du på just nu?
Jag lyssnar inte på någonting. Förr lyssnade jag på musik men jag gör det ganska sällan numera. För en stund sedan lyssnade jag på Maria Mena.

18. Har du någon gång brutit ett ben?
Jag har brutit min vänstra arm. Jag föll i en rutschbana då jag var kanske 10 år.

19. Vilka fem saker vill du inte vara utan i ditt skafferi/kyl?
Havregryn, frukt, nån sorts fett, kryddor av olika slag, nu blev det redan för många saker.

20. Vem är din favoritkändis?
Det skulle kunna vara Thor Heyerdahl. Han gjorde intressanta saker och skrev spännande böcker.

21. Vad är du på för humör just nu?
Gott humör. Det beror till stor del på att jag sov en lång natt senaste natt. Man skall aldrig underskatta sömnens inverkan på humöret.

22. Vilka världsdelar har du varit i?
Europa, Nordamerika, Asien, Australien

23. Snarkar du?
En gång efter att jag hade ätit så evigt mycket pizza i Norge snarkade jag så högljutt att jag själv vaknade av oljudet. Annars snarkar jag sällan.

24. Vilka yrken har du provat på?
Gårdskarl, målare, lägerledare, piccolo, servitör, siilomies, industriunderhållsperson, tidningsläsare, föreläsare, olika sorters kontorsråtta, informatör, miljöingenjör, IT-kille, lärare, forskare, kompositör/musiker, idrottsinstruktör.

25. Hur går du helst klädd?
I 7/8-byxor (tack mormor för benämningen, egentligen är det såna där långa shorts) och t-skjorta.

26. Vilket stjärntecken är du född i?
Skorpionens.

27. Vilket är ditt favoritgodis?
Häxpipor eller vad de nu heter. Noitapilli.

28. Vad sa du senast?
Kanske "god natt".

29. Vilket var ditt bästa ämne i skolan?
Gymnastik och musik. Fast nu var det ju ämne och inte ämnen så gymnastik.

30. Vad har du på dig just nu?
7/8-byxor och en långärmad t-skjorta.

31. Vilken är din favoritaffär?
Jag besöker nästan bara en affär och det är Citymarket, så det måste väl rimligtvis vara min favorit. Ja, ibland köper jag nånting via nätet, men e-bay kan inte räknas som en affär. Sen gillar jag alla matvaruaffärer i utlandet. Det är oerhört spännande att gå omkring i dem.

32. Vad har du för storlek i kläder?
S-L, alla tillverkare har ju olika storlekar på sina storlekar. Skorna brukar vara 26,5 eller 27,0 cm.

33. Vad har du i dina fickor?
Jag har nästan alltid papper i fickan. En näsduk eller lite hushållspapper. Dessutom har jag ofta nycklar, telefon och börs i fickorna.

34. Vad köpte du senast?
Hmmmm..... jag tror det var bensin till bilen.

35. Hur många gånger har du flyttat?
Det är nog ganska många. En gång räknade jag att jag hade flyttat 11 gånger inom 11 år.

36. Om du var fast ensam på en öde ö, vilka tre saker skulle du ta med?
Nu tänkte jag först på min familj, men den är ju inte en sak och då skulle jag inte heller vara ensam, så jag antar att det inte duger som svar. Jag tror jag skulle vilja ha ett fiskenät, en kniv och ett elddon eller nåt i den stilen.

37. Är du morgon- eller kvällsmänniska?
Hahaa. Oj, det var inte svårt att svara på den frågan. Kvälls!

38. Senaste filmen du såg på bio?
Life of Pi. Såg den i London i våras då jag var där med min pappa och mina bröder.

39. Har du blivit sydd någon gång?
Jo, i hakan.

40. Har du någon gång badat naken utomhus?
Jag svarar som Ponks: "Hallå, jag är från Finland"

41. Vad åt du till frukost?
Omelett med honung och fruktsallad. En klassiker här hos oss. Och kaffe latte.

42. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan?
Jag bodde i Åbo, spelade mycket volleyboll, klättrade, sjöng, studerade, umgicks med folk, bl.a. med min då blivande fru Malin.

43. Har du någon gång åkt dit för fortkörning?
Nej, jag kör inte vårdslöst.

44. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Samma kompisar som jag gjorde hönsbusiness med hade med sig en flaska vin från Turkiet. Det var extra speciellt.

45. Var lägger du din mobiltelefon när du sover?
Jag lägger den inte, den ligger i någon byx- eller jackficka eller på ett bord någonstans.

46. Vad var det sista du åt?
Spaghetti och quornsås.

47. Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
I vanliga fall 6.45, men inte i dag.

48. Är du blyg?
Jag är ganska blyg. Det är lite jobbigt för ibland kan det uppfattas som att man är otrevlig. Men visst, det är ganska otrevligt att vara blyg. När jag var liten var jag sjukt blyg. När jag var hos en tant som skötte mig och mina bröder ibland vågade jag inte säga tack för maten trots att jag ville. Nuförtiden är jag inte riktigt så blyg, jag är bara inte särskilt pratsam.

49. När flög du senast?
I april. Jag var i Spanien och klättrade i berg. Det var fint.

50. Har du någon tatuering?
Nej, men jag har ofta funderat på hur det skulle se ut att ha håret hängande framför ansiktet och ett ansikte tatuerat i bakhuvudet.

51. Har du varit med om en bilolycka?
Njää, det kan man inte säga. I Härmä körde jag på en hare en gång så den träffade mitt i registerplåten.

52. Har du något bevarat inom dig som ingen annan vet?
Det har jag helt säkert. Jag är inte den som berättar allt.

53. Vilken är den roligaste träningsformen?
Om man menar motionsform så är den roligaste för mig klättring. Den roligaste träningsformen för att bli bättre på klättring är också klättring. Om jag "tränade" bara för att "träna" så tror jag inte jag skulle tycka att någon träningsform var rolig.

54. Har du några husdjur?
Ja, många höns och några kaniner. Men de har egna hus.

55. Vill du gifta dig?
Jag är redan gift så jag vill nog inte gifta mig flera gånger.

56. Var växte du upp?
I Borgå.

57. Har du någon gång ringt polisen?
Jag minns att jag ringde en gång då jag hittade ett fyllo som hade slocknat på ett olämpligt ställe i Åbo.

58. Vilka är dina största svagheter?
Oberoende om det handlar om viktiga eller oviktiga, lätta eller svåra saker så kan jag få oerhört mycket tid att gå åt ...

59. Har du, eller har haft, något smeknamn?
Folk har väl kallat mig olika saker ibland. Cajtsu, Caju, Cajde, Caji, Cajppa, Cajen, Tunkiopää, ...

60. Vad ska du göra imorrn?
Laga mat, mata djur, kanske fortsätta storstäda hönshuset. Jag ska måla det också i något skede men knappast imorgon. Cykla lite. Kanske fara o titta hur hönsen som flyttade från oss idag har det.

61. Vad har du in din väska?
Ett par gångjärn som jag köpte på Juthbackamarknaden.

62. Vad shoppar du helst?
Ja, det är väl mat det. Jag shoppar nog ingenting annat än mat.

63. Favoritdesigner/märke?
Märkesfreak-ism har jag aldrig förstått mig på. Men för att ändå komma med ett svar på frågan så har jag alltid gillat Red Chili klättringsskor. De passar mig.

64. Bästa plagg/accessoar i garderoben?
Jag skulle ha sagt att det var mina strumpor som bara höll och höll, men de har gått sönder (båda inom en vecka, hur sannolikt är det?). Nu är det kanske en av mina blåa jackor - en tunn skaljacka.

65. Vilken är din favoritparfym?
Jag är nog inte tillräckligt insatt för att ha en favorit.

66. String, boxer eller vanliga trosor?
Boxers. Jag skulle förmodligen ha valt boxers även om de andra alternativen hade varit någonting jag kunde ha tänkt mig att ha på mig.

67. Vad sover du i?
En mörkblå pyjamas med knappar och krage, eller blåvitrutiga pyjamasbyxor och t-skjorta, eller nånting helt annat. Kanske boxers. Och i en väldigt skön Jensen-säng.

68. Går du på någon diet?
Nej, det gör jag inte.

69. Nämn tre maträtter du äter ofta?
Havregrynsgröt, mannagrynsgröt och omelett.

70. Vad dricker du till vardags?
Vatten. Kaffe brukar jag också dricka.

71. Om du dricker alkohol, vad dricker du helst?
Rödvin eller öl, gärna ale.

72. Lugn hemmakväll eller party all night long?
Lugn hemmakväll! Party all night long är nog ingenting för mig längre. Det lockar inte det minsta.

73. Tycker du om att fika?
Jovisst. Att fika är trevligt och det finns inget motsvarande ord i finlandssvenskan.

74. Vilka tidningar brukar du läsa?
Brukar.......? hmmmm... Rock and Ice läser jag ibland.

75. Favoritprogram på TV?
TV vet jag inte så mycket om men So You Think You Can Dance tycker jag om att titta på. Jag ser också fram emot nästa säsong av Orange Is the New Black om man kan klassa det som ett tv-program.

77. Hur skulle du beskriva ditt hem?
Jag skulle beskriva det som ett hem jag trivs i. Det beskrevs också i juninumret av Kodin Kuvalehti. Där kan man kika hur någon annan skulle beskriva det.

78. Pedant eller slarver?
Båda. Beror helt på vad saken gäller.

79. Dricker du kaffe och i så fall vilken sort?
Jo tack, jag dricker kaffe med glädje. Jag gillar i synnerhet Passalacquas kaffe. Just nu har jag Robert's Coffees Café Brutal i kvarnen. Det är också gott även om det är lite väl mörkrostat. Oftast dricker jag kaffe latte.

80. Tråkigaste hushållssysslan?
Det är nog att plocka disk. Ut och in, fram och tillbaka. Det är ändlöst.

81. Hur ofta städar du?
Ungefär en gång i veckan. Ungefär 52 gånger oftare än för 10 år sedan.

82. Leva nu, längta eller minnas?
Jag kan ju inte välja bort något av de där tre ...

83. Något du aldrig skulle klä dig i?
Jag kan inte komma på någonting sådant.

84. Vad skulle du vilja ha mer tid till?
Om jag ville ha mera tid till någonting skulle det antagligen lätt gå att ordna med en enkel omprioritering.

85. Vad gör du för att rensa huvudet och få extra energi?
Sover, äter, klättrar och spelar något meningslöst spel i stil med candy crush. Candy crush rensar huvudet men någon energi får jag nog inte av det.

86. Drömresemål?
Vancouver har jag tänkt på länge. Annars är mina drömresemål sådana ställen där jag har bekanta.

87. Vilket är ditt drömyrke?
Drömyrke .......? Det här är en av de svåraste frågorna och jag har inget svar. Yrken som fenomen är i sig väldigt förbryllande.

88. Framtidsdrömmar?
Just nu drömmer jag om en lång husvagnsresa för att hälsa på vänner och bekanta i olika delar av Europa.

89. Vilket blir ditt nästa köp?
Det blir livsmedel av olika slag, det är jag ganska säker på.

90. Hur kommer du spendera semestern?
Tillbringa heter det! Tillbringa!

Välkommen Edda!

Här är Edda

På vår gård får alla ungar. Först var det kaninerna ... eller flugorna ... sen hönsen, pilfinkarna, gråsparvarna, björktrastarna, skatorna och slutligen vi. Igår (13.6), på sin beräknade födelsedag, föddes lilla Edda. Allt har gått fint och vi är väldigt, väldigt glada och tacksamma!!! Inte minst för att vi hann föda på BB i Jakobstad som har sommarstängt från och med midsommar.

Var är Edda?

Papporna får allt större betydelse på BB och det tycker jag förstås att är fint. Till exempel ville vårdpersonalen att jag skulle stoppa in Edda under min tröja medan mor tog en dusch. En alldeles fantastisk idé, tycker jag som alltid (nåja, ofta) gått och burit våra barn i sjal när de har varit små. Jag tackar för förtroendet. Jag vet att det inte är så många år sedan ett sådant förtroende inte fanns.

Ändra standardinställning

Jag gjorde just en betalning på webben och fick uppleva ett fint initiativ. I betalningsskedet betalade jag automatiskt 2 € till ett välgörande ändamål (jag fick t.o.m. välja vilket projekt jag ville understöda), såvida jag inte aktivt valde att jag inte ville donera pengar. Ja, två euro känns inte som en så stor grej, så varför skulle jag aktivt välja att inte understöda ett välgörande projekt? Kanske jag misstänker att pengarna ändå inte kommer att göra någon nytta eller kanske för att jag inte vill understöda någon business som ändå bara är intresserad av sin egen ekonomiska tillväxt ... Men jag väljer hellre att lita på organisationerna. Som jag någon gång tidigare har skrivit är det snarast så att när man väljer att misstänka någon för något ont så signalerar man att man förväntar sig något ont, vilket i sin tur gör det onda till standard. Jag tror mänskligheten skulle må gott av lite mera tillit och välgörenhet som standard. I vilket fall som helst krävs det i ett sådant här fall lite lite engagemang och eftertanke om jag önskar att inte donera 2 €. Om jag då har en bra orsak att inte donera så kan jag enkelt välja att inte göra det.

En annan sak jag läste om är att man gärna kunde göra vegetarisk kost till standard på olika evenemang. Det är väl en god idé? Man skulle naturligtvis inte ta bort köttalternativet utan den som vill kunde skriva till arrangören eller kryssa i en ruta ifall man av hälsoskäl, religiös övertygelse eller övriga orsaker kräver att bli serverad något dött djur. Det lär förekomma, så här håller standarden kanske på att ändras.

Ytterligare ett exempel är organdonation. Jag gick i många år och undrade var man kunde få tag på en sån där blankett som man kunde fylla i om man gick med på att donera sina organ efter döden, men jag hittade aldrig någon sådan. Jag engagerade mig inte tillräckligt. Jag undrade varför det inte kunde vara så att man måste engagera sig och söka efter blanketter om man inte ville donera sina organ. Nu har väl just den saken ändrats för länge sedan, så att medgivande till organdonation är standard, eller hur är det?

Det finns säkert många andra standardinställningar som kunde ändras, men man tänker inte så ofta på dem, eftersom de alltid varit just standardinställningar.

Avokado

En sann historia:

Ska vi köpa avokado? funderade vi i butiken. Njä, jag börjar vara led på att hassa pengar på avokado. Man får ändå slänga hälften av dem för att de är ruttna inuti. Det är bara hass, sa jag. Sen tittade vi mot avokadohyllan och såg skylten.
Åh! Att det är hass är inget butiken hymlar med heller.

Ja må den leva uti hundrade år!

Ser man på, min blogg fyller ett år i dag. Hipp hurra!

Ni vet "ja må han leva uti hundrade år"-sången. Som ni säkert vet har den en andra vers också:

Och när han har levat uti hundrade år,
ja, då ska han skjutas på en skottkärra fram!

När jag var mindre tyckte jag den versen var väldigt obehaglig. Jag förstod att det var meningen att den skulle vara lustig, men jag förstod inte skämtet. Jag trodde nämligen att man i första versen önskade att födelsedagsbarnet skulle leva i 100 år. Men vad skulle hända sen, om jubilaren faktiskt lyckades bli 100 år gammal? Ja, det var ju 100 år vi hade sagt, så äldre än så kan man inte få bli. Därför måste man skjutas så att man faller framåt på en skottkärra.

Sådana här missuppfattningar lever sedan kvar länge. Det finns ju ingen orsak att reflektera desto mera över betydelsen i sångtext, eftersom man alltid haft sin klara bild av vad sången betyder. Jag var nog rätt så vuxen innan jag förstod att jag hade missförstått den här sången.

Postkristendomen

För några dagar sedan läste jag ett meddelande från Åbo Akademi. Tage Kurtén, professor i teologisk etik med religionsfilosofi skriver om postkristendomen, och menar alltså den tid vi lever i nu. Nu har jag gått och tänkt på det här i flera dagar, postkristendomen, jaha jaha, det betyder alltså att kyrkan inte har just någon makt i samhället nuförtiden i motsats till hur det var förr, under kristendomens tid. Betyder det också att det är dags att slänga de kristna sagorna som de flesta finländare vuxit upp med i den där dammiga högen med forna trosuppfattningar? Där ligger de sen som kuriositeter för den moderna människan, Zeus och Tor och Jesus och Oden och Bacchus och den Helige Anden och Horus och varför inte Gud och Väinämöinen också. Sen skrattar man lite åt människorna som levde på den tiden. Trodde de månne att de här gudarna fanns på riktigt?

Kristi förklaring, Lodovico Carracci 1594

Tors strid med jättarna, Mårten Eskil Winge 1872

Om det är kyrkans makt och de kristna sagorna om vem som avlade vem som glöms bort är det kanske ingen stor förlust, men Tage poängterar att det är själva värdegrunden i samhället som förändras. Några citat:

“Det vi förlorat i och med postkristendomen är ett innehåll som vi kunde vara överens om att präglar det goda livet”

“Vi erkänner inga andra sätt att förhålla sig till saker än ‘vad vinner jag på detta?’”

“De föreställningar du bär på kommer från kulturen. Men om kulturen inte har något att ge är det enda du har kvar din nakna existens, att du existerar. Och just nu verkar det inte finnas något annat att fylla denna existens med än att köpa saker.”

Om det som styr människan och hela samhället idag är just “vad vinner jag på detta?”, tänker jag mig att man under den kristna tiden kanske gjorde saker enligt principen om aktiv godhet.

Sen råkade jag se en film, en sprillans ny en som igen fick mig att tänka på postkristendomen. Förr i tiden kunde filmer sluta med en hjälte som offrade sitt eget liv för andra människor, men i den här postkristna filmen var det annorlunda. På slutet var en ung man tvungen att välja mellan att offra sitt eget liv eller låta hela mänskligheten gå under och han valde det senare med motiveringen “Äh, mänskligheten ... Kanske det är dags för någonting annat.”

Det här var förstås en påhittad historia men den återspeglar ändå det som den moderna människan vill se. Min slutsats är alltså att den postkristna människan kanske gör saker endast för sin egen nytta medan den postkristna hjälten inte längre gör saker för andra människor utan för hela jorden, för allt levande som helhet. På så sätt kanske en del av de nya, ersättande värderingarna ändå innehåller någonting som är riktigt gott.

Längre dygn, tack

Barnen har tillbringat en natt hos mormor o morfar så jag passade på och sov en tolv timmars natt. Det är sällsynt att jag nu som familjefar unnar mig sådana nätter. I min ungdom däremot hade jag ofta problem med min analoga väckarklocka eftersom den tillät högst tolv timmar sömn. Då jag i min tankspriddhet någon gång ställde in väckningen utan att tänka på klockans begränsade egenskaper vaknade jag efter en eller två timmar och undrade vad som stod på.

Ibland fantiserar jag om att bo på en båt som seglar västerut konstant i en rasande fart, kanske jorden runt på fyra dygn ungefär. Då skulle mina dygn bli 30 timmar långa istället för 24 och så skulle jag helt enkelt skippa en dag varje gång jag seglat ett helt varv. Långa nätter och långa dagar, mmmm, det skulle nog vara otroligt skönt.

Snårskrikan och döden

När vår tupp Sjuse hade dött verkade hela hönsflocken bete sig lite konstigt. Alla var försiktiga och dämpade, som om de kände sorg. I alla fall var det väldigt uppenbart att de var medvetna om att någonting inte var som vanligt.

Nu har några typer, Iglesias, McElreath och Patricelli, studerat en nordamerikansk fågel, Snårskrikan, och konstaterat att den inte bara är medveten om döden utan att den också håller en sorts ceremoni för de döda. När en Snårskrika hittar en död artfrände avslutar den all annan verksamhet och börjar skräna. Då samlas flera skrikor runt den döda kroppen och deltar i kakofonin, dels för att välkomna andra i ceremonin men förmodligen främst för att varna att döden lurar i faggorna, eller kanske för att delta i sorgen, vem vet ... Även om skrikorna inte känner till orsaken till döden sprids meddelandet om den döda fågeln snabbt och därefter slutar de äta och återgår till normalt beteende efter två dygn.

Snårskrikan har en enorm hjärna i förhållande till sin kroppsstorlek, i stil med t.ex. människor, chimpanser och delfiner. Den planerar inför framtiden och kan komma ihåg över 200 matgömställen. Dessutom minns den vilken mat den har gömt på vilket ställe och i vilken ordning det lönar sig att äta maten. Snårskrikan kommer nog att vara en överlevare i de yttersta tiderna.

Världens konstigaste problem

Jag såg en sån här video om ett industriföretag (en av mina tidigare arbetsgivare) som har startat en sorts program för att globalt spara och distribuera vatten för människors väl. Det här är ju en bra sak ... Stora företag som visar en medvetenhet och ett ställningstagande som fördömer exploatering. Man har lyckats ge folk rent vatten och ett bättre liv.

Att oljan skall ta slut pratade man om redan då jag började skolan, men det talas inte så mycket om att vattnet tar slut. Man har kanske inte tänkt så mycket på att det är möjligt att rubba vattnets kretslopp så till den grad att vattnet blir oanvändbart.

När jag ser på den här reklamsnutten fastnar jag ändå i mina tankar. Genast i början av filmen, då man liksom definierar utgångspunkten, säger man att "the world's population is massively growing, and so is the need for water, food and energy, as well as the necessary infrastructure to bring the water to the people."

Hur kan det vara på det här sättet? Det låter fullständigt bakvänt. Det kan väl inte finnas någon annan art som har ett sånt här problem. Visst finns det arter som har det usligt och eländigt, lider av brist på mat och vatten, men de är ju utrotningshotade. Hur kan någon ha ett massivt problem med att producera/distribuera tillräckligt mycket mat och vatten och samtidigt öka exponentiellt i antal? Det är bortom all logik. Märk väl att ingen annan art på jorden producerar mat eller vatten och gott lever de ändå (förutom de där utrotningshotade arterna då, förstås).

Det måste alltså vara själva produktionen som är orsaken till att folk blir utan mat och vatten. Hungersnöd beror enligt FAOs rapporter alltid på "crop failure". Det är alltså produktionen som har misslyckats. Hur hade det sett ut om man inte hade producerat någonting från första början? Kommer det inte så länge vi sysslar med produktion att ständigt behövas mera och mera vatten, mat och energi? Mera och mera och mera i all evighet.

Armékläder

Jag köpte lite gamla armékläder för att kunna bli osynlig när det behövs. Armékläder, det är grejer det! För det första är de tillverkade för att hålla i all evighet. Några år gamla är lika med splitternya och är de från 60-talet kan de börja se begagnade ut. För det andra finns armékläder i en massa olika storlekar och mått, långa och smala, korta och breda, långa och breda och korta och smala och allt där emellan. Ja, och dessutom kan man med tur få dem så otroligt förmånligt.

Hur det gick för Kain

Kain dödar Abel, målning av Gustave Doré

För att nu inte hoppa till någonting helt annat ska jag fortsätta där jag slutade senast och skriva lite om jakt. Först ett intro:

Jag tycker att människan lever på ett besynnerligt och dumt sätt nuförtiden. Jag tycker också att det är spännande att fundera på varför det har blivit så här och jag tror att början av Bibeln handlar mycket om just den här stora förändringen, då människan började leva på ett sätt som skiljde sig från alla andra djurs. I begynnelsen, alltså då vår civilisation började bildas, fanns det enligt historierna i Moseboken två stora förbannelser som följde med den förändrade livsstilen. Den ena var jordbruket som ledde till allt onödigt arbete som man nu sliter med och den andra som liksom kom på köpet var ojämlikheten mellan könen.

Moseböckerna är rätt så komiska och ännu mera komiskt kan det bli i en midrash. En midrash är en bibelvetenskaplig utläggning som delvis baserar sig på muntliga historier (i stil med dem som hamnade i Bibeln) och Bibeltolkningar som gjorts av rabbiner för att fylla ut alla halvfärdiga historier.

Och nu till själva jakthistorien. Vad hände riktigt med Kain, stamfader till alla jordbrukare och metallurger? Jo, efter att Kain hade dödat sin bror Abel satte Herren ett tecken på honom, eftersom han var så orolig för att vem som helst som mötte honom skulle döda honom. Det här är lite komiskt eftersom det bara fanns tre personer i hela världen, Adam, Eva och Kain. Nå, han fick i alla fall ett tecken för att inte bli dräpt och enligt en midrash var det ett horn som stack ut ur pannan.

Många år senare kom en snubbe som hette Lemek och det var Kains sonsons sonsons son. Lemek var blind och jagade med pilbåge. Eftersom han var blind fick han hjälp av sin son Tubal-Kain. Oturligt nog gick Kain omkring i buskarna när Tubal-Kain fick syn på hans horn och trodde att han var ett lämpligt byte för Lemek, som alltså sköt Kain. När Lemek insåg vad som hade hänt blev han så ledsen att han klappade sina händer så högljutt att Tubal-Kain dog av smällen. Oj shit alltså, kanske det bara är jag som tycker att det här är roligt men jag sitter och gråter av skratt åt tragikomiken. Alltså vad han måste ha klappat hårt.

Bröllopsdag

Hurra, hurra, i dag har jag och Malin varit gifta i sju år. Jag ska skriva lite om det jag också eftersom någon på Malins blogg hade klickat i rutan "vill veta mera".

Jag inte bara älskar min fru, jag uthärdar henne! Det är nog det finaste. Tänk att uthärda någon, dag ut och dag in. Det är fantastiskt. Och för att ingen ska missförstå så har jag ribban väldigt högt då jag säger uthärdar (ja, jag tolkar väl ordet på mitt eget sätt i brist på bättre ord. Eller vänta nu, kanske jag menar att jag älskar henne). Hur som helst, det är underbart att jag får dela mitt liv med Malin. Hennes magnifika sällskap har gjort mig till en bättre människa, helt klart. Jag tycker jag har vuxit i en allmänt trevligare riktning tack vare henne. Man kunde säga att Malin har fått mina goda sidor att växa. Tack för det Malin! En kompis gjorde mig uppmärksam på att man i Jakobstad delar in folk i kategorierna "passli" (trevlig), "lycka" (ja ... lyckad, kanske lite rolig eller finurlig) och "undeli" (underlig). Om det inte var för Malin skulle jag förmodligen för evigt ha varit dömd som undeli, men nu finns det nog några som skulle kalla mig lycka eller t.o.m. passli. Här i offentligheten kan jag ännu passa på och vara tacksam för den ytterst trevliga släkten jag har fått på köpet, för att inte tala om våra finfina barn.

När vi gifte oss insåg vi inte vilken dag vi hade valt. Den mytomspunna, nästan heliga dagen 20 augusti. Det är ju då andjakten börjar! Det betydde inte så mycket för oss för sju år sedan, men gissa vem som stod i vassen i dag klockan 12.00 och kikade. Jo, det var ju jag! Det var också alldeles fantastiskt trevligt.