Fortsätter reflektera över boken med namnet "matens pris". Det här med ekomat har jag också varit inne på tidigare så jag fortsätter därifrån.
EKOPRODUKTER
I det
industriella lantbruket är det fundamentala kretsloppstänkandet helt utraderat.
Istället utarmas och förstörs jorden. Ekologiska varor bygger på ett hållbart jordbruk och
hållbar djurhållning som dessutom ofta garanterar att djuren lever ett gott
liv. Sveriges KRAV-märkning ställer högre krav än EU:s ekostämpel, men båda är
värda att beakta och understöda. KRAV kräver t.ex. att växthus inte värms upp
med fossila bränslen medan EU inte ställer sådana krav för eko-märkning. Jag vet
inte hur det är med Luomu i förhållande till EU-ekokrav. Kanske nån som vet?
BEFOLKNINGSÖKNING
Några av de för
mig mest tankeväckande påståendena i boken är följande: ”Globalt sett är den stora frågan hur jordens snabbt växande befolkning
ska kunna äta sig mätt” och ”för att
kunna föda en växande befolkning är det inte rimligt att använda en majoritet
av jordbruksmarken i Europa till odling av djurfoder”
Det är förstås
inget fel i de här påståendena i sig men det man menar är att människorna borde
få mera mat. Men skulle inte ännu mera mat resultera i ännu större
befolkningsökning? Befolkningsökningen måste ju bero på tillgång till mat med
den enkla motiveringen att människor inte kan vara gjorda av någonting annat än
mat. Det är klart att det är sorgligt och beklagligt att det finns hungersnöd
men det måste ju bero på att man redan lever över tillgångarna och jordens
kapacitet. Jordens befolkning började inte öka innan man började jordbruka på
allvar (enligt vad man nu antas veta …)




