Det är både lätt och populärt att konstatera att saker är åt skogen. Det hör till vår mentalitet och kultur att tycka att saker är ganska skit, för så länge vi gör det riskerar vi inte att göra bort oss. Att tycka att saker är skit fungerar som en sorts försäkring. Ingen kan göra sig lustig över en som vet att det kunde vara bättre medan en som är nöjd kan anses vara ganska dum. Det känns som om det här också kunde vara en del av drivkraften bakom denna bok, att bevisa att allt är åt skogen. Men visst, eftersom vårt sätt att leva är usligt så är det bra att det avslöjas. Men den som är riktigt hård kommer säkert att bevisa att den här boken är bara skit och humbug.
Jag tycker i alla fall att det är en bra och lärorik bok. Därför vill jag skriva om den. Vad ska vi göra då angående livsmedelsproduktionen som är så åt skogen enligt "matens pris"?
PRAKTISKA TIPS
"Matens pris" är fin på det sättet att den faktiskt kommer med konkreta tips på vad det lönar sig för den miljömedvetna konsumenten att handla och äta för att förbättra världen.
Dessutom finns det olika recept i boken och allting utgår från att man skall
äta olika saker under olika årstider, vilket är ganska uppenbart men väldigt
ovanligt.
Det avslöjas att livsmedelsverket
i Sverige försökte ge praktiska råd till folket men stoppades av olika
instanser som såg det som ett hot mot handeln. Råden var följande:
-
ät
mindre kött, mera vegetabilier
-
välj
fisk som är fiskad eller odlad på ett hållbart sätt (miljömärkt)
-
välj
frukt och grönt som tål att lagras (grova grönsaker)
-
välj
känsliga frukter och grönsaker efter säsong
-
konsumera
mindre, framför allt av mat du inte behöver för näringens skull
Priserna måste
justeras så att de produkter som skadar miljön mest också kostar mest
(praktiskt tips till politiker). Det här borde inte alls vara någon orimlig
sak. Prisen ljuger idag såtillvida att det verkliga priset betalas
av miljön, den globala befolkningen och framtida generationer.
Sist och
slutligen ger boken följande budskap: ”Det enklaste sättet att
minska sin miljöpåverkan är att äta mindre kött, smör och ost.”
7 kommentarer:
Har varit intressant att följa med dina iakttagelser och håller med om att det ibland verkar som att det finns två block: dom som menar att allting är åt skogen och dom som säger att "äh, gå på bara."
Överhuvudtaget tycker jag att det finns så mycket ÅSIKTER i dagens samhälle, och sen är det upp till den enskilda mänskan att ta reda på om åsikterna är "sponsored by Atria" eller baserade på marknadsundersökningar (gaah) eller skrivna av nån forskare som tror på aliens.
Vad jag försöker säga är att det är SVÅRT att avgöra vad som är "rätt" och "fel"!
Såg häromdan en video som handlade om en annan bok som kanske också skulle vara av intresse, både förklarande och down-to-earth: Kollaps - Livet vid civilisationens slut. Låter ju dramatiskt, men det handlar inte om nån dramatisk kollaps. http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=darfor_gar_civilisationen_under&videoid=2139594
Tackar för tipset, jag tycker det här är mycket intressant och jag är ju övertygad om att vår civilisation (eller snarare vårt sätt att leva) kommer att kollapsa eller överges. Det finns inga tvivel. Det har ju redan börjat och nya generationer växer upp snabbt. Varje generation skrattar åt och förfasar sig över den föregåendes dumdristighet.
ja, och åsikter finns det verkligen och varenda åsikt är finansierad av nån som har ekonomiska intressen o bla bla bla för att inte tala om marknadsundersökningar och forskare vars akademiska trovärdighet utnyttjas av den med ekonomiska intressen.
Jag hade i alla fall inte mage att köpa pangasiusfiléer för 4,90 €/kg som jag såg i den martiniqueska supermarketen idag. Men inte kan man ju heller börja köpa bara dyr mat och ha det som ett villkor: Vad är det dyraste ni har? Jaha, nej det är inte tillräckligt dyrt, jag måste köpa min mat av någon annan. Om man vill göra någonting "rätt" eller på ett sätt som man själv tror att är rätt så krävs det att man är så otroligt insatt i ALLT. Det är nog omöjligt.
Jag känner medelålderns dilemma smyga sig på. Ju mer bekant jag blir med nyanserna, desto mer cynisk hotar jag att bli. Var min fördomsfria upptäcktsfärd förgäves? Ungdomar, ni tänker så nu. Fast ni ska bara veta att allting är ett träsk. Ett träsk!
Hanna K.
Hahahaha Hanna! Precis. Känner igen mig i träsktänkandet. Å andra sidan tycker jag att åldern medför ett visst mognande: jag vet att om jag försöker avstå allt på en gång och är ungdomligt extrem i mitt motstånd mot nutidssamhället så kommer jag också med all sannolikhet så småningom att gå tillbaks till min forna livsstil och konsumtion efter ett tag när jag inte orkar. Nu är jag lite mer resonabel. Mitt engagemang är kanske lite litet, men det är långvarigt och konstant. Det är väl bättre än ingenting..?
På tal om fiskindustrin (nånstans nämndes de iaf), så är de ofta den obehagligaste läsningen.
För inte länge sen stod de i tidningen igen om skräp-fisk, o vad man kan göra med den. Dvs fisk som inte anses vara delikat, men av en eller annan orsak ändå måste rivas upp från havet. Förutom att göra hundmat kunde man göra bränsle av den påtalades det.
Igen ett exempel på fiskrasism! Ja tror att om man tex sku börja importera hundar från östeuropa o göra bränsle o fiskmat av dem så sku många reagera, men när de e frågan om fiskar så e allt ok. Fiskar e ju så olika oss, o man brukar ju inte gulla med dem.
Ja, visst är det ett träsk ... men jag tror också att ett litet engagemang kan göra skillnad.
Och det där om skräpfisk, det var nog det galnaste jag hört på länge. Jag skrev just ett nytt inlägg om ekonomisk tillväxt som kanske då är orsaken till att man måste utnyttja precis varenda resurs som finns till allt möjligt tills allt har tagit slut. Att göra bränsle av fiskar, det låter fel på så många sätt.
Skicka en kommentar